Så här i retroperspektiv känns inte 30 år som en särskillt lång tidsperiod men börjar jag tänka efter så är det oerhört mycket som hänt under dessa år.

Jag började min verksamhet här i Sö Skåne hösten 1979. Genom Bruno Eberhards Musikhandel som då sålde pianon över hela Skåne fick jag värdefulla kontakter med musiklivet i trakten och jag utökade sakta men säkert mitt kundunderlag.

Jag fick uppdrag i skolor och församlingar och i det övriga offentliga musiklivet och det ena gav det andra. Efter några år kunde jag leva någorlunda anständigt på min verksamhet.

1988 blev jag tillfrågad om jag som en av fyra stämmare/tekniker, ville arbeta med stämning och underhåll av Musikhögskolan i Malmös ca 150 flyglar och pianon. Det tackade jag så klart ja till och under 10 - 12 dagar, 4 gånger om året "flyttade" jag till Malmö och stämde pianon för hela slanten. Det blev blev också en mycket lärorik period och jag tackar speciellt Leif Samuelsson som då var ansvarig för instrumentens skötsel. Detta pågick i ca 5 år, då min del i verksamheten kunde övertas av en pianotekniker bostatt i Malmö.

Ett annat uppdrag som betytt mycket för mig både som yrkesperson och privat är Jazzfestivalen i Kristianstad. Under perioden 1986 - 98 fungerade jag som ansvarig stämmare för de flyglar och pianon som användes under festivalen. Antalet varierade år från år men förutom flygeln på huvudscenen kunde det röra sig om 4 - 5 ytteligare instrument på olika scener runt om i Kristianstad och Åhus. Många av världens mest meriterade jazzpianister och musiker medverkade på dessa festivaler. Det var stressigt och stökigt på huvudscenen under soundcheck och uppträden, men flygeln måste vara stämd när föreställningen böjade. Oftast var det tre uppträdande per kväll och ibland medverkade flygeln i alla tre. Då fick man stämma så gott det gick under de korta pauser som uppstod mellan de olika artisterna. Phu! Men kul var det och lärorikt, och tänk så mycket bra musik och musiker jag kom i närkontakt med. 

Jag skulle kunna räkna upp många många fler tillfällen, platser och människor som betytt mycket för mig under årens lopp men då blir denna text alldeles för lång. Men jag måste nämna två uppdrag till.

Det första är Musiklinjen på Skurups folkhögskola där jag varit med sedan 1980. Vi har, trots begränsad ekonomi och ett hopplöst innomhusklimat "hållt igång" 12 - 13 flyglar och pianon i varierande kvalite. Några har tagit slut, några har nyanskaffats, några har renoverats. Instrumenten används intensivt, av mycket begåvade elever, ibland dygnet runt. Vill man veta hur bra ett piano eller flygel är, ska man placera det på Skurups folkhögskola, där är det upp till bevis kan jag säga.

Sist men inte minst vill jag nämna Mellby Atelier och Lisa Staeves. Att det mitt ute på vischan utanför Kivik finns ett privat "konserthus" som år efter år sedan 1979 - 80 presenterar klassisk pianomusik i värdlsklass, är väl i alla fall värt en eloge. Det är ett privilegium för mig att ansvara för Ateliens Yamahaflygel som fortfarande håller god klass trots att den kommit upp i 30 - års åldern.

Nu minskar användningen av det akustiska pianot drastiskt. Det får ge mer och mer plats till det mer praktiska och lättanvända el/digitalpianot. Det är inget ont i det och jag är inte alls motståndare till digitalpianot, tvärt om. Vad jag tycker är sorgligt är att man jämför dessa båda instrument som egentligen inte har något mer gemensamt, än att man spelar på ett klassiskt pianoklaviatur. Ett akustiskt piano är ett "akustiskt piano" och ett digitalpiano är ett "digitalpiano" precis som en trumpet är en "trumpet" och en saxofon en "saxofon" Man jämför ju inte en piporgel med ett piano, varför jämför man då ett digitalt med ett akustiskt, det finns mycket få likheter. Har ni synpunkter på detta, mejla mig gärna.

Jag har verkat i snart 40 år i detta yrke och jag hoppas det ska finnas arbetsuppgifter kvar för mig så länge jag har lust och orkar = många år till. Jag tycker att jag fortfarande lär mig något nytt om inte varje dag, så åtminstånde varje månad och så vill jag att det ska fortsätta.

/Inge D i Juni 2009